MARKELIUSHUSET
Markeliushusets historia
Huset är det av stadsplaneraren och arkitekten Sven Markelius ritade Markeliushuset eller Kollektivhuset på John Ericssonsgatan 6 på Kungsholmen i Stockholm. Byggnaden uppfördes av byggnadsfirman Gumpel & Bengtsson 1935 och var då Sveriges första kompletta kollektivhus.
Huset är internationellt berömt ur såväl arkitektonisk som social- och kulturhistorisk synvinkel.
Det uppfördes med flera olika kollektiva funktioner, t.ex. barnstuga (daghem), tvätteri, städcentral, restaurang med mathissar till de flesta lägenheterna, interntelefon-anläggning till restaurangen,
samt två butiker (en Konsumbutik och en mjölkbutik), allt i enlighet med de bostadssociala idéer
som rådde vid 1930-talets mitt, utformade av bl.a. makarna Alva och Gunnar Myrdal i samarbete
med en arbetsgrupp kring Sven Markelius. Makarna Myrdal bodde dock aldrig i huset.
Syftet var bl.a. att emancipera kvinnan och ge heltidsarbetande par med barn möjlighet
att genom husets kollektiva funktioner få hjälp med de olika vardagssysslorna som barnpassning, tvätt, städning, matlagning osv. Detta åstadkoms genom att föreningen anställde personal.
Som mest arbetade över 20 personer i huset för att serva de kollektiva funktionerna för medlemmarna i de ursprungligen 57 lägenheterna.
När huset var färdigbyggt arrangerade Svenska Slöjdföreningen en utställning på plan
01 i huset 18 maj - 9 juni 1935. Man hade låtit möblera åtta olika lägenheter för åtta tänkta hushållstyper för ”folk av alla samhällslager”. Till denna utställning hade journalisten och kulturhistrikern Gustaf Näsström skrivit en katalogtext, där han presenterade de åtta lägenheterna med en fiktiv boende/familj för varje lägenhet. Syftet var att locka intressenter till lägenheterna i bostadsrättsföreningen genom att visa ”hur alla dessa personers ekonomiska ställning, livsföring
och intressen inverka på valet av möbler och andra inredningsföremål; alltså hur de åtta olika hemmen troget återspegla åtta olika sätt att trivas. Vad som är kollektivt i Kollektivhuset är bara
den yttre organisationen. Inom bostädernas väggar leves livet minst lika individuellt som hemma
hos er”. Mottot för utställningen var: "Individuell kultur genom kollektiv teknik”.
Katalogtexten publicerades i Svenska Slöjdföreningens Tidskrift Form, häfte 5,
Ursprungligen fanns 57 separata lägenheter i byggnaden, varav några hyrdes ut direkt av föreningen. Nio lägenheter om vardera 15 kvm byggdes utan kokvrå och utan mathiss.
Under 1990-talet lyckades föreningen möjliggöra sammanslagningar mellan
intill-liggande små lägenheter, vilket lett till att byggnaden nu har 46 lägenheter, där de minsta är på 33 kvm.
Under restaureringsprojektet 1990-91 skrev Gunnar Akner en "Medlemsförteckning"
om alla medlemmar i de olika lägenheterna i huset mellan 1934-1991, med namn
och yrkestitel samt samt en kort beskrivningav huset, daghemmet och restaurangen.
Skriften delas ut till alla medlemmar i samband med överlåtelser. Se "Media", Artiklar.
Bostadssociala idéer
Kollektivhus-projektet var mycket kontroversiellt i 1930-tals Sverige och vållade mycket debatt.
Man kritiserade särskilt tankarna på kvinnans frigörelse och kollektiv uppfostran av barnen
i storbarnkammare med särskilt utbildad personal och att detta skulle innebära upplösning av kärnfamiljen.
Under 1950-talet fanns i daghemmet även ett laboratorium för barnobservationer bakom en envägsspegel, se länken "Daghem" samt Bertil Sundins avhandling 1963. Syftet med studierna var bl.a. att optimera lokaler och verksamhet baserat på studier av barnens spontana lek.
Idéerna kring huset har haft betydelse för kvinnans frigörelse och senare tiders barnomsorgspolitik, se t.ex. C-uppsats skriven av Anne-Marie Elmqvist, samt böcker skrivna av Dick Urban Vestbro respektive Claes Caldenby och Åsa Walldén
Under länken "Media" finns många böcker och artiklar, där ovanstående diskuteras närmare.
Arkitektur
"Byggnaden är ett vackert och genomarbetat exempel på funktionalistisk arkitektur. Med sina släta och rena fasader med få och sparsmakade detaljer visar den på det funktionalistiska trettiotalets omsorg och ambition”.
/Jan Lisinski, Arkitekttidningen 1992 (se länken ”Litteratur”)
Huset utsågs 1995 till: ”Sveriges vackraste 1930-talsbyggnad” (se nedan).
Huset beskrivs i den svenska Docomomo-gruppens skrift ”Funktionalism - värd att vårda” från 1992, se "Media".
TV-programmet "K-märkt Moderna" 951127: Markelius Kollektivhus. K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis samt forografen Hans-Åke Levin visar byggnader från en tid när modernismen var modärn, se länken "Media".
Byggnadsminne
Markeliushuset genomgick en omfattande restaurering 1990/91 (se länken "Ombyggnad"). Projektet genomfördes efter enhälliga beslut av en lång rad föreningsstämmor under mottot ”hög kulturhistorisk ambitionsnivå”. Efter en enhällig ansökan avtalade föreningen med Länsstyrelsen i Stockholm att byggnadsminnesförklara Markeliushuset, vilket skedde 921015. Huset var då det första funkishuset i Stockholm och det första bostadsfunkishuset i Sverige som blev byggnadsminnsförklarat.
Priser
Efter restaureringen fick föreningen flera priser:
• Stockholms läns Hembygdsförbunds diplom 1992 ”för värdefullt bidrag till byggnadskulturen i Stockholms län”.
• Samfundet S:t Eriks specialpris 1995 ”för att den med förtjänstfull varsam restaurering
av Markeliushuset på John Ericssonsgatan 6 i Stockholm bevarat ett av funkisarkitekturens fåtal kvarvarande kollektivhus”.
• Boverkets och Sveriges Arkitekters Riksförbunds (SAR) belöning 1995 ”Varsamt ombyggt” och ”Sveriges vackraste 1930-talsbyggnad, både vad gäller lägenheternas och gatufasadens utformning”.
• Samfundet S:t Erik i Stockholm valde 2015 ut Markeliushuset för sin skyltning av "kulturhistoriskt och arkitektoniskt intressanta byggnader".
