Markeliushusets historia

 

​'Markeliushuset' eller 'Kollektivhuset' på John Ericssonsgatan 6 på Kungsholmen i Stockholm utformades av stadsplaneraren och arkitekten Sven Markelius i samarbete med sociologen och socialdemokratiska politikern Alva Myrdal. Byggnaden uppfördes av byggnadsfirman Gumpel & Bengtsson 1935 och var då Sveriges första kompletta kollektivhus. Huset har sedan starten ägts och förvaltats av Bostadsrättsföreningen Fågelbärsträdet. Det är internationellt berömt ur såväl arkitektonisk- som social- och kulturhistorisk synvinkel. 

 

Huset uppfördes med flera olika kollektiva funktioner, t.ex. barnstuga (daghem), restaurang med mathissar till de flesta lägenheterna, interntelefon-anläggning till restaurangen, tvätteri och städcentral, samt två butiker (en Konsumbutik och en mjölkbutik), allt i enlighet med de bostadssociala idéer som rådde vid 1930-talets mitt. 

 

Syftet var bl.a. att emancipera kvinnan och ge heltidsarbetande par med barn samt ensamstående yrkesarbetande möjlighet att genom husets kollektiva funktioner få hjälp med olika vardagssysslor som t.ex. barnpassning, måltider, tvätt, städning osv. Detta åstadkoms genom att föreningen anställde personal. Som mest arbetade 22 personer i huset för att serva de kollektiva funktionerna för medlemmarna. 

 

När huset var färdigbyggt arrangerade Svenska Slöjdföreningen en utställning på plan 01 i huset under

perioden 18 maj - 9 juni 1935. Utställningskommittén hade bjudit in åtta olika utställare, bl.a. Svenskt Tenn, Elsa Gullberg och Carl Malmsten, att möblera åtta olika lägenheter för åtta tänkta hushållstyper med en fiktiv boende/familj för varje lägenhet, som speglade ”folk av alla samhällslager”. Till denna utställning skrev journalisten och kulturhistorikern Gustaf Näsström en text för en illustrerad katalog publicerad av Svenska Slöjdföreningen i Tidskrift Form, häfte 5, 1935.. Syftet var att locka intressenter att köpa lägenheter i bostadsrättsföreningen genom att visa:

  ”hur alla dessa personers ekonomiska ställning, livsföring och intressen inverka på valet av    

   möbler och andra inredningsföremål; alltså hur de åtta olika hemmen troget återspegla åtta

   olika sätt att trivas. Vad som är kollektivt i Kollektivhuset är bara den yttre organisationen. Inom

   bostädernas väggar leves livet minst lika individuellt som hemma hos er”.

Mottot för utställningen var: "Individuell kultur genom kollektiv teknik”. 

​

Ursprungligen fanns 57 separata lägenheter i byggnaden, varav några hyrdes ut direkt av föreningen för de anställda. Dessa nio lägenheter om vardera 15 kvm byggdes utan kokvrå och utan mathiss. Under 1990-talet lyckades föreningen möjliggöra sammanslagningar mellan intill-liggande små lägenheter, vilket lett till att byggnaden nu har 46 lägenheter, där de minsta är på 33 kvm. 

​

Sven Markelius hade sitt kontor och bodde i huset under tio år 1935-1945 och var under samma tid styrelseordförande i Bostadsrättsföreningen Fågelbärsträdet. Alva Myrdal och hennes make Gunnar Myrdal bodde emellertid aldrig i huset. 

 

Under restaureringsprojektet 1990-91 skrev styrelsens ordförande Gunnar Akner en "Medlemsförteckning" om alla medlemmar som innehaft de olika lägenheterna i huset mellan
1934-1991, med namn och yrkestitel samt samt en kort beskrivning av huset, daghemmet och restaurangen. Skriften delas ut till alla medlemmar i samband med överlåtelser. 

​

​

Bostadssociala idéer

Kollektivhus-projektet var kontroversiellt i 1930-tals Sverige och vållade mycket debatt. Man kritiserade framför allt tankarna på kvinnans frigörelse och kollektiv uppfostran av barnen i storbarnkammare med särskilt utbildad personal och ansåg att detta skulle innebära upplösning av kärnfamiljen. 

Under 1950-talet fanns i daghemmet ett laboratorium för barnobservationer bakom en envägsspegel,
se "Daghem" samt Bertil Sundins avhandling 1963. Syftet  var bl.a. att optimera lokaler och verksamhet baserat på studier av barnens spontana lek. 

Idéerna kring huset har haft betydelse för kvinnans frigörelse och senare tiders barnomsorgspolitik, se t.ex. B-uppsats skriven av Anne-Marie Elmqvist 2001, samt böcker skrivna av Dick Urban Vestbro 1982 respektive Claes Caldenby och Åsa Walldén 1979.

Under menyn "Media" finns många böcker och artiklar, där ovanstående diskuteras närmare. 

​

​

Arkitektur

•  TV-program: Mr Funkis. Ett möte med arkitekten Sven Markelius. 

Anders Wahlgren 2022, SVT Play. 

​

•  Huset utsågs 1995 till ”Sveriges vackraste 1930-talsbyggnad” (se nedan). 

 

•  TV-programmet "K-märkt Moderna - Markelius Kollektivhus" 951127 av Staffan Bengtsson och Göran Willis samt fotografen Hans-Åke Levin (SVTPlay 1995).

​

•  Citat av restaureringsarkitekt Jan Lisinski: "Byggnaden är ett vackert och genomarbetat exempel på funktionalistisk arkitektur. Med sina släta och rena fasader med få och sparsmakade detaljer visar den på det funktionalistiska trettiotalets omsorg och ambition”. Eva Rudberg, Arkitekttidningen 1992.

​

•  Restaureringen av Markeliushuset 1990/91 sammanfattades I kapitlet "En fallstudie av upprustning"  publicerad 1992 I boken "Funktionalismen - värd att vårda" skriven av DOCUMOMO, Sverige.  

​

​

Byggnadsminne

Markeliushuset genomgick en omfattande restaurering 1990/91 (se "Ombyggnad-renovering"). Projektet genomfördes efter enhälliga beslut av en lång rad föreningsstämmor under mottot ”hög kulturhistorisk ambitionsnivå”. Efter en enhällig ansökan avtalade föreningen med Länsstyrelsen i Stockholm att byggnadsminnesförklara Markeliushuset, vilket skedde 921015. Huset var då den första funkisbyggnad i Stockholm och det första bostadsfunkishuseti Sverige som blev byggnadsminnesförklarat.  

 

​

Priser

Efter restaureringen har föreningen och Markeliushuset fått flera priser: 

 

•  Stockholms läns Hembygdsförbunds diplom 1992 ”för värdefullt bidrag till byggnadskulturen i Stockholms län”. 

 

•  Samfundet S:t Eriks specialpris 1995 ”för att den med förtjänstfull varsam restaurering

av Markeliushuset på John Ericssonsgatan 6 i Stockholm bevarat ett av funkisarkitekturens fåtal kvarvarande kollektivhus”. 

 

•  Boverkets och Sveriges Arkitekters Riksförbunds (SAR) belöning 1995 ”Varsamt ombyggt” och ”Sveriges vackraste 1930-talsbyggnad, både vad gäller lägenheternas och gatufasadens utformning”. 

 

•  Samfundet S:t Eriks plakett för "kulturhistoriskt och arkitektoniskt intressanta byggnader".